[...]
Bomull, bomull, ditt snöfall:
svepande världen i ny nödtorfts fäll
höljde du oss, skymde du vår blick med ditt moln.
Vid mynningen av Marknadsfloden,
på alla marknaders och bytens vida hav,
mötte vi, bomull, bomull,
din böljas lagar,
din böljas hot.
Detta är de avslutande orden i Harry Martinssons dikt Bomull.
Och den sista versionen. Han skrev om den några gånger, utvecklade och funderade vidare.
Och det är inte dumt, att tänka lite vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar