
När höstens mörker sveper in allt i sin dunkelblå kappa
och döljer allt som sommaren skapat.
När vinden sliter i grenarnas tunnaste fibrer
och regnet väter rutorna på väggen.
Då känns livet så flyende kort
och döden så darrande nära.
Darrande kryper jag nära husväggen och kikar in genom prickiga gardiner.
Därinne råder lugn och belåten mättnad.
Ingen ska ta dig i natt. Ännu en natt ska du överleva.
Om morgondagen vet du inget än.